Johannes Punkt’s Flaskpost

Good afternoon. You know the drill by now probably! Today’s piece is Dark Taxidermy. Translation notes, in English, are found below the story, so even if you don’t know Swedish you can enjoy the thing. You can find all entries in this project neatly organised at the following link: /tag/the-north-of-reality-translation-project/

~

NORR OM VERKLIGHETEN: SVARTTAXIDERMI
    av Uel Aramchek
        översättning: Johannes Punkt

För en del kanadensiska jägare var det inte tillräckligt att göra troféer av sina villebråds kroppar. Ett visst jaktsällskap i Newfoundland utvecklade en teknik för att stoppa djurskinn med träskelett och glasorgan för att låta dem återgå till det vilda. Det främsta återuppväckningsmedlet var artificiellt blod med en formel som innehöll, bland annat, björnbärssirap och svartkrut och krossade eldflugor.

Dessa mekaniska varelser återvände till skogen som parior. De erkändes inte av sina egna arter. Det är oklart huruvida de identifierade med sin egen päls eller om de helt enkelt såg den som någon slags klädnad. Om de verkligen var samma djur eller inte efter prepareringen var en fråga ingen kunde ge definitivt svar på, men beteendeskillnaden var tydlig för vilken betraktare som helst. Deras ben böjdes på underliga håll och deras huvud verkade endast blicka åt ett håll.

För jägarna som beställde dem blev sådana troféer inte stilla påminnelser av deras triumf över naturen utan gav dem alla en chans att återuppleva den gång på gång. De återvände till skogen när än nostalgi grep tag i dem och spårade upp dessa varelser de lämnat kvar som släpade sig fram i fuguetillstånd, för att skjuta ihjäl dem en gång till. Deras omtåliga inälvor splittrades lätt, vilket framkallade en tillfredsställande explosion av lila vätska då kulan kolliderade med kroppen. Det var aldrig helt och hållet samma sak som den första gången, men det var mycket mer spännande än blotta minnet.

De som hade råd till det fick sina favorittroféer återuppbyggda igen och igen. Till slut var skinn och päls alldeles värdelösa, ty det var antalet glashjärtan en man hade splittrat som tydligast vittnade om hans rikedom.

~

Notes

Svart = black. The svart- in the title is the same black as in “the black market,” or the same dark as in “the dark arts” (svartkonster). Also, svarttaxi already means “irregulated taxicab (service),” so we’ve got echoes of that.

I also got to use the word villebråd, which technically means game rather than prey, but a) I really like that word and b) the predator/prey structure (one might even call it a discourse) doesn’t translate as well onto humans in Swedish as it does in English. It works, for sure, but it’s not as widely adapted. Or it’s adapted in other ways, at least.

“Sporting lodge” had to become “jaktsällskap” (hunting society) because I found no smooth way to communicate the concept of a sporting lodge. However, I would call them synonymous (i.e. not equivalent but close, corresponding). A much smaller thing that I changed was the list with the Oxford comma at the end of the first paragraph. The Oxford comma is incorrect in Swedish, and I thought the comma placement looked too messy without it so I made the list a succession of “and”s instead.

And here the word automaton stumped me again. Robot seems the wrong word to describe reanimated flesh, does it not? I’ve not translated this word the same way twice so far, and that has not been intentional but it seems to be becoming a trend. Zombie seemed the wrong choice partly because of the pop-mythology around it and partly because Swedish learnt the word from English, and rather recently, so I’d rather not use it anywhere other than where it says zombie in the original. I went with saying they were in “fuguetillstånd,” fugue state, because ambulatory automatism is a psychological term and this was fitting. Also, with the musical overtones to that word I would like to be seen suggesting, ever so slightly, that their state has indeed been orchestrated.

In the last paragraph we’ve got a curious case of what might be called the “middle voice.” Or, it’s a standard case of the middle voice, but it’s curious because it’s the middle voice at all. That is, it’s the thing between passive voice and active voice, not officially part of English. The only language I know off the top of my head where it shows up is Greek, but phrases like “got his hair cut” or “had her toenails removed” are usually used to illustrate the concept. In Swedish, the verb for get, få, is usually used in such constructions.